Till Norrmejerier startsida

Kärt barn har många namn

Filbunke, surmjölk och skyr är alla ord för fil, men varifrån kommer ordet fil egentligen? Vi reder ut begreppen:

Filbunke: En rätt som har funnits i stora delar av Finland och Sverige, och som inte är samma sak som dagens filmjölk. Liknande produkter förekommer även i övriga Nordeuropa och även på andra hål. I Iran finns till exempel en variant som kallas mast, med långt a.

Kulturmelk och surmelk: Är norska ord för fil. På nynorska heter fil kulturmjølk och i dagligt tal kallar norrmännen fil för surmelk.

Långfil: Kallades förr även för långmjölk, tätmjölk, tjockmjölk och segmjölk och är en variant av surmjölk. Till skillnad från filbunke är långfilen seg och sammanhängande, det går till och med att klippa den med sax. Rör man om i den färdiga långfilen blir den slät och lösare, men den ska fortfarande vara "lång" när den rinner av skeden. Norrmejerier är i dag ensamma om att producera långfil.

Kefir: En klassisk kaukasisk (rysk) produkt på mjölk som syrats med kefirkorn och är en av de äldsta kulturmjölksprodukterna. Kefir betyder välsmakande och betraktas som en hälsodryck på Balkan/i Kaukasus.

Surmjölk: Så sa man tidigare i Mellansverige om filmjölk.

Skyr: Namn på surmjölk på Island och Gotland. För att framställa skyr används bakterierna Streptococcus thermophilus och Lactobacillus. Skyr var viktig föda för de första nybyggarna på Island för att överleva vintern. Den medeltida skyren tålde att sparas i flera månader, delvis nergrävd i marken tillsammans med vasslen.

(Gutniska skyr: På Gotland kallade man förr i tiden fil för gutniska skyr.)